Inga långvariga rutiner...

Jag tror att jag kanske säger det en gång om dan, men tusan vad fort det går! I dag blir boysen 9 månader, oj oj! På min brors födelsedag!

Ja förkylningar löser av varandra, ungefär varannan kväll säger jag till S att nu håller jag nog på att bli sjuk men aldrig bryter det ut.

C & D sover ju grymt just nu, de vaknar vid 8 ungefär, busar lite i sängen sen går vi upp och äter gröt. De börjar känna av rutinerna för på morgonen när vi ska gå upp så lägger jag båda på rygg i sängen för att sedan lyfta upp dem i min famn. I vanliga fall skulle de inte ligga en sekund på rygg i onödan men nu ligger de snällt där tills jag tar upp dem.
Nu är det inte många sekunder man kan släppa dem med blicken, överallt ska de ställa sig upp. Det är ju så roligt. Nu börjar det bli stressigt bara att gå på toa, givetvis med dörren på vid gavel.
Det blir några smällar men man ser att de blir duktigare och duktigare på att sätta sig ned. Ibland kommer brorsan och sliter, eller så hittar man nåt som man måste hålla med båda händerna, eller så ska man kolla vart mamma är och då faller man som en fura! Åh jag hinner inte fånga dem alltid. Samtidigt som det hugger i hjärtat när de gör illa sig så vill man att de ska lära sig att klara sig själv.

Det bästa för att kunna släppa dem en liten stund har varit att sätta dem i gåstolarna men nu var det slut på det också! Båda har nämligen krypit ur sina stolar! Helt sjukt men är det något spännande som lockar på golvet ja då tar man sig ur. Är det dags att ta bort dem då tro.... =)

I förrgår kom de på att de också kan ställa sig upp i sina sängar! Det har varit jätte smidigt att lägga dem på slutet tills nu då! Vilket liv, först tycker de att det är hur kul som helst att stå mitt emot varandra och busa men sen börjar de grina för att de ja jag vet inte... Vi vet inte riktigt vilken taktik vi ska köra, om vi ska lägga ner dem hundra gånger tills de inte orkar ställa sig upp någe mer eller om vi ska låta dem stå där och grina till de inte orkar mer. Det svåra är ju att oftast är en lugnare än den andra och det som ju ganska svårt att komma till ro när den andra håller låda, så det tar en evig tid. Kanske ska man lägga en och en, men det kommer ta sån tid, inte vill vi separera dem heller. Ja hur som helst så kommer väl nyhetens behag lägga sig, de e säkert jätte kul att stå upp ett tag men jag hoppas de tröttnar. Men det slår ju aldrig fel, precis när man tycker att man börjat få in lite rutiner så ändras allt. D är så otroligt envis, han ska bara ställa sig upp hur trött han än är.

C är överallt, ganska orädd både på gott och ont. Ramlar han biter han oftast ihop medans D blir less och tittar på mig och undrar om han ska börja gråta eller ej.
D smilar upp sig och vet att att vi börjar garva, han har hajat det där. Men nu har även C börjat att vara så, det känns som om man kan skoja med dem nu. Jag skriver det säkert varje gång men de har bara roligare och roligare med varandra, de jagar varandar, pussar varandra och brottas. Det är helt grymt när de skrattar åt varandra.

Förra veckan fick jag äntligen åka och bada med boysen. På relax avdelningen på badhuset så har de babybad en gång i veckan. Jag har haft lite svårt att hitta barnvakt då jag inte klarar att åka med båda på det, men i onsdags så följde snälla J med och hjälpte mig med boysen. Så himla glad blev jag och så himla mysigt var det. Boysen var lite rädda först men de behöver sin lilla tid att känna av läget innan de kommer igång. Det var första gången de träffade J men det gick ju jätte bra. Hoppas på bad nästa onsdag då farmor hjälper mig med en tvilling och sen tar jag med mig den andra! Mysigt att bara gå med en också, så blir det den andres tur nästa gång.

De e grymt väder idag så det blir promis på eftermiddagen! Förresten de e ju också grymt att vara mammaledig under OS! =)