Leksands-premiär för boysen!

De e inte sant hur mycket det snöar, ska det aldrig ta slut? Alltså denna vinter är nog den enda vinter som jag kommer tycka att det räcker med snö, för nu är det bara jobbigt med snö när man ska iväg med vagn eller bilen. I framtiden önskar jag verkligen att det blir sådana här vintrar så barn kan njuta ordentligt! Jag vill också vara ute och leka i snön....
Snor, hosta och rassligt i luftrören har vi haft, tror nu att det verkligen börjar ge med sig. Charlie har haft oturen att ha sitt kvar längst.
Kylan tar på och inte vill man dra ut boysen när det är -20, så promenader på kvällarna har varit värdefulla energikällor!

Förra helgen var det full rulle och såååå trevligt. Mormor och morfar kom upp på fredag efter middag. När morfar kikade in genom dörren möttes han av C som brast i gråt, sånt där hugger i hjärtat på morföräldrar som inte kan träffas boysen så ofta som dom vill! =)
I alla fall så tyckte vi att det var dags för premiär för boysen att se en Leksands match, pappi hade ordnat platser i en loge så vi begav oss dit allihopa! Perfekt att ha med kidsen dit då man slipper att sitta ute i det högljudda publikhavet. Ja hav och hav ,det kanske inte var något hav just den här matchen men i alla fall. Jag såg hur S satt och mös där med sina söner iklädda leksandströjor! Finaste farbror och faster var också där, som vi på lördagen skulle ut och svira med! =) Mormor och morfar var hemma med boysen och vi var iväg hade det verkligen jätte kul!!! Vi var dock trötta på söndagen men det är ju bara att bita ihop när man har småttingar!

Vi har fortfarande grymma mornar, boysen vaknar runt 6 och äter en flaska somnar om och vaknar runt 8.30. C sover allt som oftast i vår säng medans D sover i stort sett varje natt i sin säng. Märks verkligen att C saknar närhet från D, det har han alltid gjort. De börjar bli sociala och vet när de är roliga. D har ju börjat att ställa sig upp lite här och där så det är inte många sekunder jag kan släppa dem nu för han har ju noll koll på att han ska hålla i sig. Jag är ytterst tacksam för att C inte har börjat ännu, det vore ju grymt om D vart säker först.
Pilla, pilla, pilla på allt.

När vi träffar de andra barnen i vår grupp får man hålla stenkoll för rätt vad det är så är de på de andra barnen. C & D har ju blivit vana med att den ena river, nyper och klättar på den andre. Men de andra kidsen blir ju lite upprörda. D är speciellt förtjust i lilla T och blir alldeles till sig när han ser henne, han skriker och tar sig fram till henne så fort det bara går till hennes stora förskräckelse! =)
Dom har bara mer och mer roligt tillsammans, de leker tittut mellan rummen, jagar varandra med gåstolarna och kan bara sitta och snacka med varandra och skratta! Dom roar ju oss mer och mer också, det kommer nog bli många skratt.

Idag är det fika så klart, det börjar bli livat! Barnen börjar få enorma röstresurser! Men det är så kul!

och fortfarade så snöar det ute...