Telefon+hungriga bebisar

Kan ni tänka er att D somnade innan 9 och vaknade 7.30, jajemensan! C var väl upp och snaskade lite på nattkröken men sov sen till 8. De var väl lika till sig som jag över att mormor kommit.
Dagen idag har vart bra, mormor tog med boysen på långpromis på förmiddagen så jag bara slappade lite. Tänkte att hoppas det där samtalet jag väntar på kommer nu när jag är själv. Men icke! Det kom exakt när när två små pojkars magar kurrade, inge mat fanns klar, mormor hade precis gått in i badrummet och jag stod med nappflaskorna i handen. Så båda boysen grinade och ville bli burna, mormor stressar tok för att komma ut och rädda mig och den människan i luren säger -Jag kanske ska återkomma? Neej säger jag, har väntat alltför länge på detta så nu gör vi klart. Vet att samtalet går fort så boysen får faktiskt skrika lite. Hon i luren tycker förmodligen att det låter hemskt men hon vet ju inte att mormor är här och kommer till undsättning vilken sekund som helst. Så när vi lägger på så är det faktiskt lugnt här.

Det är grått och tråkigt idag och det verkar som om boysen tycker det och bestämmer sig för att sova hela eftermiddagen när vi far runt på olika affärer.

S slutar tidigt denna vecka men både idag och igår när han kom hem var det tomt här, känns lite konstigt fast han vet att vi är ute på äventyr så det är väl ok.

Ups nu gnäller lilla C han har vart lite orolig på nätterna på sistone. Jag funderar och funderar vad det kan vara och om jag kan göra nåt åt det. Eller på ett sätt kan jag ju det för det slutar med att jag tar upp han till vår säng och han somnar då som en stock! Men jag tänker att han kanske saknar Ds närhet trots att de har legat i egna sängar ett tag! Mmmmm det tål att tänkas på...